Hon men inte jag?
publicerat i Dagbok
Jag stötte på en gammal klass kompis till mig som även är min mors kompis dotter på stan igår. Jag börjar fundera om det är fel på en annan alltså. Hon jag mötte på stan, kan kalla henne för A är gravid med sitt andra barn. Jätte skoj för deras skull, verkligen! Hon förlorade oskulden i "sen ålder" och vips så har hon snart två barn nu med en man hon älskar. Inte för att vara elak eller på nått sätt klanka ner på henne men A är inte vidare vacker eller på nått sätt attraktiv. Skönheten ligger i betraktarens ögon, jag vet det. Det kanske är hemskt och taskigt att skriva detta men det är så jag tycker. Hon har inte en personlighet som är wow heller, go tjej så, absolut.
Frågan som sköljde över mig var att vad kan det vara för fel på mig om A kan ha barn och en man medans jag är singel och inte har barn? Jag är en reko tjej och ser inte helt förjävlig ut. Jag har massor av possitiva sidor och är oftast en glad och sprallig prick. Kan det vara så att en annan är kräsen och inte nöjer sig med vad som helst? Varför skulle man göra det igentligen? Muppar som kommer in på jobbet har familj och ser så kära ut, hur lyckas dom hitta varandra när det knappt kan ta hand om sin hälsa och ser allmänt hemska ut. En annan försöker ju se bra ut och lägger ofta ner möda på kläder och utseendet men ändå har jag inte fångat nån man, eller en man har riktigt fångat mig. Why? Tänk om det skulle vara så när man ute på stan eller likande att killar gillar det dom ser hos mig men inte vågar "stöta" för rädslan att de tror jag är upptagen. Blickar får man ju men det är sällan att nån vågar ta initiativ och prata med mig. Jag är ju inte farlig liksom. Jag är inte den tjejen som går fram heller så man kanske får skylla sig själv lite =P Man börjar som sagt att fundera på varför inte kärleken kommer till en själv medans andra dyker dem upp jämt och ständigt. Jag kanske inte är redo för sann kärlek just nu...funderar.
Jag får mina tankeställare då och då...
*Over and out*
//Jessica