Idag är det hela 10 år sedan den tragiska brandkatastrofen ägde rum vid Backaplan i Göteborg.
För 10 år sedan bodde jag i Göteborg, var då 17 år och gick i andra ring på gymnasiet. Jag skulle antagligen ha varit där, i den byggnaden, den tiden och kanske skulle ha upplevt katastrofen med mitt blåtta öga. Det är riktigt läskigt, jag får gåshud bara jag tänker på det. Jag var då inte ens i Göteborg, jag var hemma och hälsade på familjen och mina vänner i Karlstad. Jag låg på kvällen/natten och bläddrade igenom kanalerna på tv:n och det var på text-tv jag först läste om det.
-Minst 50 personer omkomna i brand i Göteborg!
Jag tänkte genast på min dåvarande kille om han skulle ha varit en av dem. Jag visste då inte vart det var eller hur men att det skulle sändas en extra nyhets sammanfattning. Jag låg spänd och nervös i sängen. Nyheterna började.
Jag fick en rejäll lättnad, han var inte där...men samtidigt började jag gråta av förtvivlan och min rädsla att jag skulle antagligen ha varit där. Mina andra vänner...är dom där? Så många frågor jag hade på natten. Ingen av mina vänner hade gått dit, tack å lov.
Det var så hemskt att bevittna detta i tvrutan då de sände det live. Kaos! Alla ambulanser var där, sjukhusen var överfyllda av skadade människor (döda), personalen stod hjälplösa, räddningspersonalen var många. Privatpersoner åkte skyttetrafik till sjukhusen med skadade männsikor. Hur kunde detta hända? Rasistiskt tänkte många.
Foto: Aftonbladet
Måndagen i skolan var hemsk. Det låg ett stort mörkt moln över skolan. Det var så dystert. Vi hade inte en vanlig lektion på en hel vecka. Många krissamtal och information om katastrofen hölls. Eleverna var halverade, av sorg.
Stämningen som annars brukade vara livlig på skolan hade dött ut, boktstavligt talat. Många av min klasskompisar hade mist någon eller några i branden, totalt var det 15 stycken ifrån min skolan som gick bort under den fasanfyllda branden, många flera svårt skadade. Det gör så ont i mig när jag tänker på händelsen, varför är några så jävla dumma och leker med elden? Jag ska villigt erkänna att jag blev "glad" att när det väl kom fram mer än ett år efter branden att det var invandrare och inga svenska personer som hade anlagt branden som det hela tiden cirkulerade om, att det skulle vara av rasistiska anknytningar.
The Rose
Jag trodde inte denna musikvideo ens fanns på youtube men det gjorde den allt. Jag tror att det är elever från min skola som sjunger, kommer inte riktigt ihåg. Den är däremot inspelad på min gammla skola och jag var statist i videon, tror jag syns nånstans. Jag tycker den är väldigt fin och fint att hedra de som omkom och till de skadade och dess familjer.
Något som jag själv upplevde som väldigt jobbigt efter ca 1 år efter branden då jag gick sista året var att många av de överlevande kom tillbaka till skolan. Några var rejällt brändskadade och led helvetetskval. De var så uttittade och vissa hade sånna brändskador i ansiktet. Jag verkligen led med dem. Hur kändes de för dom? När de sitter i matsalen (Bamba på göteborska) och alla bara glor på dom? Jag vet själv att jag inte kunde äta alls, jättehemskt men sant. Så mycket smärta detta har drabbat så många. Kuratorn på skolan blev sjukskriven efter branden för utbrändhet, kan förstå honom. Min älskade Lasse kurator! Inget blev sig likt efter branden.
Så ikväll tänder jag ljus och hedrar alla som omkom, de skadade och dess familjer och vänner.
Låt det aldrig hända igen....
Löve
//Jessica
Usch, blev så ledsen av ditt inlägg, var blott ett barn då branden ägde rum (11 år). Men ändå minns jag tvsändningarna om den som det vore igår.
Det är viktigt att skriva om sådana saker så att dom aldrig glömms bort, så man på så sätt kan hedra människorna som gick bort i branden.