Lite tankar
publicerat i Dagbok
Go kväll!
Nu är jag precis klar med städningen! Okej då...jag har fuskat igen =P Jag har lämat badrummet och inte skurat golven men jag ska ta det på tisdag då jag är ledig. Jag har tänt ljus i alla rum och det är så mysigt. Spanar hela tiden över axeln så inte katten tar eld, hon är en så extremt nyfiken kisse =P Just nu önskar jag att jag hade en hjärtevän att dela min härliga atmosfär med nu =/ I vilket fall så är det fint och mysigt härhemma.
Jag har sagt till mig själv att jag ska vara singel 1 år till, om hjärtevännen dyker upp innan så är det alltid ett plus men denna gång vill jag inte kasta mig in i nått, jag vill att det ska vara kärlek direkt från start. Jag vill känna pirret i magen, sväva på moln och bete mig som jag vore 15 år igen...hihihihi! Jag vill inte ha det där att kärleken växer fram med tiden, men det kanske är för mycket att hoppas på, vad vet jag. Det är lite spännande att man inte vet när eller hur det kommer bli, när han dyker upp. Jag trivs hyffsat att vara singel. Jo det är ju klart att man saknar nån då och då men inget jag går runt och mår dåligt över, varför vara desperat för att hitta en kille? No no no...det är inte jag det. Jag har funderat många gånger på den sortens människor som går från förhållande till förhållande, vart finns deras tid att komma över en person som man älskat? Kan man älska en ny person direkt efter en annan? Jag har aldrig gjort det och förstår mig inte på det heller. Alla är ju inte stöpta i samma form och tur är väl det!
Jag har haft det ihop med fina killar, från början iallafall *ironi*. Sen kommer skiten som i säkert de flesta förhållanden. När jag var hemma hos mamma igår så går jag ibland runt i lägenheten och ser om det är nått nytt. Om mamma bytt gardiner, en ny tavla på väggen och så vidare. Jag var in till min lillasysters rum. PÅ hennes nattduksbort låg MIN skiva! När man var som mest kär för massa år tillbaka så skrev Johan en låt till mig, där låg den skivan. Jag mådde för en stund lite dåligt faktiskt. Jag kommer så väl ihåg hur lyckliga vi var just då, hur romantiskt att få en sång inspelad till sig själv! Låten är fortfarande väldigt bra, dock har jag inte spelat den på säkert 2-3 år och vill det inte heller. Johan var så musikalisk. Det är han säkert än idag, vad vet jag om det då jag inte har nån kontakt med honom. Hm...vad hette låten...Song for Jessica...var det så tro? Väldigt väldigt fin och vilken fin röst han har! Det var som sagt jobbigt att se den liggandes där, så öppet synlig. Jag hade totalt glömt bort att han gjorde det för mig. Och så fick man den där flashbacken! Hela min famij älskar den låten, inte konstigt alls för den är bra. Det bara kändes i hjärtat igår och det är svårt att förklara hur. Sorgset liksom.
Jag satte precis in en skiva som jag fick av Johan. Jag kommer ihåg den gången han var hemma hos mig en helg. Jag var så utslagen, halvsov i soffan. Det var ett program på SVT om hur Anders Ekborg spelade in skivan mm. Hans röst bara grep tag i mig, jag blev verkligen trollbunden! DEN SKIVAN MÅSTE JAG HA! Jag har nog aldrig sagt det förut *asg*. Ekborgs röst är helt otrolig, så manlig. Han ser ruskigt bra ut med tycker JAG! Vad tror du jag fick av Johan? Joooo skivan och jag blev så jävla glad! Jag tror jag tjöt av glädje...hahahahhaa! Den är verkligen skitbra! Om man gillar "sån" musik!
Anders Ekborg-Äkta vara! Lyssna vett ja!
Det borde va´va ja (lyssna högt)
Marie Lindberg-Traying to recall
Lite tragiskt att jag lyssnade på dessa två låtar väldigt intensivt när det knakade i fogarna mellan mig och Johan. Men ja, när jag hörde låten med Marie Lindberg så bestämde jag mig. Då fanns det inte längre en annan utväg för mig. Det var som ett hugg i hjärtat, en sån sann låt. Låten passade så bra in på mig, vad jag kände just då. Vet inta alls varför detta inlägg (?). Antagligen för jag fick syn på skivan=P
En annan fundering jag har haft sista tiden, min förlovningsring. Den är jätte fin och vacker, älskar den, verkligen. Vi både valde dom när vi provade ut dem. Jag köpte dom i smyg och "friade" till honom, utan hans vetskap..hihihi! Men nu är vi ju inte förlovade, vad göra man med ringen? Jag fick inte tillbaka hans ring fast jag frågade efter den. Jag ser det såhär, om den som köpt ringarna ska ha båda när det tar slut. Jag skulle direkt lämna tillbaka ringen, rent hyffs, men men. Så, hur ska jag göra med den? Ringen låg synlig för mig ett bra tag, men den är bortlagd nu sedan länge. Jag har tänkt att skicka den till han men vill inte starta ett eventuellt "bråk" igen. Då har jag två alternativ. Ena är att pantsätta den eller slänga den i sjön för jag själv vill inte äga den! Pengarna är inte rellevant, skiter i pengarna. Friheten att få slänga bort den, känna att det är så avslutat som det varit länge såsett men ändå, känslan att se något som har varit så betydande skjunka ner i djupet, det känns heller inte riktigt rätt på nått sätt. Jag vill inte smälta ner den heller, jag vet ju alltid att det var från början en ring och sen bära det som ett par örhängen skulle kännas väldigt fel. Klurigt värre tycker jag!
Jag hittade tyvärr inte denna låt med Anders Ekborg, den heter Vackra utan själ! Ruskigt bra låt!
Lyssna på den, delvis stämmer den in på mig, och inte! Hahahaha!
Ta hand om er!
//Jessica ska fundera vidare