Hm....om man inte kan skratta åt andra så kan man alltid få sig ett härligt skratt om sig själv! Jag har ju lovat ett inlägg om mina hemska frisyrer som jag haft så nu har jag pysslat ihop lite bilder. Hur faan har jag sett ut?!!!! Innan åldern 21 så hade jag långt hår, oftast mörkt eller med röda inslag.
Allt startade efter mitt hår hade tagit sån fruktansvärt skada efter all blondering på sommaren då jag var ca 21 år. Jag har aldrig varit den som brytt mig ett skit om hur mitt hår såg ut. Mer eller mindre har jag haft samma frisyr, om man kan kalla det frisyr. Håret har nästan alltid, innan rakningen varit långt och med samma bena då jag har virvlar som förstör för eventuella snyggare frisyrer. Jag har alltid varit nyfiken på att ha lugg, gud vad jag skulle vilja prova på att ha lugg! Men som sagt, virvlarna som förstör allt. Hårspray och andra stylingsprodukter var det aldrig frågan om. Men iallafall, hur kommer det sig att jag rakar av mig mitt långa hår? Håret var torrt, skadat och hade den mest groteska färgen. En november kväll var jag hemma hos Sandra (som syns på första bilden) och Susanne var även med (som pussar mitt huvud). Rent impulsmässigt ville jag ha en förändring, bort med mitt hår. Jag ville ha friskt, starkt hår igen. Töserna började klippa svansen och klippte roliga frisyrer efter vart! Vi hade sjukt roligt. Jag var inte rädd hur jag skulle se ut i kort hår, det kändes mer som en lättnad. Dock tror jag inte att meningen var att jag skulle raka håret från början. Varför sluta när man väl håller på? Sagt och gjort så försvann ALLT hår, det sista rakades med hyvel. Vilken konstig känsla det var.
Det var en stor förändring både psykiskt och fysiskt. Håret fanns inte kvar. Vanan att tvätta håret, blåsa håret och lägga rätt håret när man skulle sova var helt borta. Det tog dock inte lång tid att göra sig iordning =P När man var ute så fick man en och annan blick! De måste ha trott att jag var flata när jag var ute på krogen! Hela processen när håret växte ut var pest och pina. Då kände jag mig fruktansvärt ful. Jag ville inte klippa mig, då skulle det ta ännu längre tid att få långt hår. Jag expremiterade en hel del med håret. Det var visserligen roligt. Det var hopplöst att få till en "frisyr" ju mer håret växte. Man får tacka för bra gener för mitt hår växer som ogräs så efter ca 2 år hade jag normal långt hår igen.
Min första klippning var hemsk. Jag hatade frisören som klippte mig! Det blev så fult och jag såg ut som en tant. Jag hade precis börjat jobba som servitris och jag skämdes för mitt hår. Jag har nog aldrig varit så obekväm i mig själv som jag var under den tiden. Den klippningen ångrade jag som fan. Det tog evigheter innan jag gick till en frisör igen. Efter hela processen så har jag fått bättre, starkare och tjockare hår som var meningen från början. Åren var som en bergådalbana. Inget jag ångrar men skulle aldrig fresta mig att göra det igen. En erfarenhet som jag har med mig i bagaget.
Då kom man till samma läge som innan jag rakade av mig håret. Hur kan man få för sig att färga håret, IGEN till pissgult? Bara för att det är sommar och man vill vara ljusare? Såklart att det var hemmagjort som alla andra gånger, jag är för snål för att gå till en frisör och klipper mig gör jag typ 1 gång per år. Jag har endast färgat mitt hår hos en frisör 1 gång i hela mitt liv, klart det blev snyggt men ingen större skillnad mot att man gör det själv (mörkt menar jag då).
Efter en drastisk viktminskning på sisådär 25 kg tog jag mig råd att sätta in löshår för första gången för att fylla ut och få lite längre hår. Jag älskar långt hår! Men man ska icke glömma att det var smärtfritt. Ont gör det väl inte men att det blir tovigt som ett fågelbo och jobbigt att hålla det snyggt. Första isättningen hade jag dåligt löshår oxå och det gick inte riktigt ihop med mitt hår som var relatift långt. Jag misskötte mitt hår, som vanligt och när löshåret rykte så var det en enda röra. Det var då jag satt hårmodell för Wella. Jag tyckte det var en super bra ide, ny färg och klippning helt gratis. Det jag inte riktigt förstod då var att frisörer skulle träna på nya tekniker. Jag gick från långt hår....till kort hår igen =/
Det blev en ny, påfrestande resa med kort hår igen. Jag måste ändå medge att min frisyr blev riktigt snygg. Frisyren framhävde min ansiktsform tydligt och jag trivdes ett tag i min nya korta frisyr. Jag stylade mitt hår och var nöjd. Jag hade kort på ena sidan och lite längre på andra sidan. Jag är en tjej som ska ha långt hår. Visst att jag var finare i kort hår efter viktminskningen mot när jag var tjockare men saknaden efter långt hår gjorde mig nere. Jag kände mig så naken utan mitt långa hår. Då var det åter dax att fixa långt hår igen! Jag köpte fejkhår med clips så jag kunde variera från långt till kort. Nja...jag gillade det inte riktigt, det var inte följsamt och var för klumpigt. Jag gjorde en fotosession i 60-tal innan jag satte i riktigt löshår igen ↓
På dessa bilder ↑ var det fejkhår. Jag har ingen aning om hur många gånger jag satt i löshår nu. Det är alltid lika frustrerande när man tar ut det. Men håret hade växt bra mycket så i somras såg mitt hår ut såhär, efter första klippningen efter Wella ↓ Den senaste förlängningen bytte jag även hårfärg till lite röd/orange som jag satte i på sen sommaren. Härligt med förändring och jag kände mig genast mycket snyggare! Hår har betydelse alltså =P
Hur ser mitt hår ut nu? Hahaha...inget löshår tyvärr men det dröjer nog inte förens det är i igen i väntan på att mitt eget ska växa ikapp. Något jag lärt mig, att jag aldrig mer ska klippa mig kort. Saknaden efter långt hår skulle bli för starkt. Jag för acceptera att jag har nördfrilla för tillfället och längden på håret är strax nedanför axlarna. Nått jag borde göra är att färga det svart igen, mina gråa hårstrån syns allför väl nu =P Vissa männsikor har haft sin "snygg period" när de var yngre...min har precis börjat!
Tjing Tjong
//JessicA
Måtte du fan aldrig raka dej igen gumman ;)