Long time...
Det var ett tag sedan. Jag har väl inte mått sådär vidare bra med mig själv en längre tid men att strö vidare salt i såren så inträffade det otänkbara, sånt som "bara" händer någon annanstans, aldrig så nära en själv.
Ingen Karlstadsbo har väl missat mordet på Färjestad i fredagskväll?
Lulle-en väldigt nära vän till familjen (framförallt min mammas) bragdes om livet med flera knivhugg. Så enormt ledsamt, frustrerande, ångestfyllt att en sån härlig person gick sin egen död till mötes på ett sånt iskallt, barbariskt sätt. Det är så svårt att ta in den faktan att detta handlar om mord och ingen naturlig död. En naturlig död är lättare att kunna hanskas med, ta till sig. Men mord är tufft. Jag är så illamående. Alla tankar som flyger omkring hur det hela gick till, varför, på vilka grunder och kunde det ha stoppats? Vad var Lulles sista tankar?
Hela helgen har jag lidigt av en extrem ångest. Jag har känt Lulle i så många år så jag har inget minne hur länge det är ens. Alla minnen med Lulle är så himla fina. Alla dessa grillkvällar på somrarna, kaffe repen hemma hos mamma, alla knasiga ideer, ditt härliga skratt och din förmåga att få barn att skratta-du blev en med dom. Jag kommer sakna att du sa att jag "var den vackraste tjejen du visste" (trot eller ej) och våra långa samtal om allt och ingenting. Du var alltid så varm mot mig och min familj. Jag träffade dig några gånger efter det att mamma flyttade och jag vet att du sa att du saknade min mor så förbaskat mycket. Ni hade något speciellt som ingen kunde förklara. Vårat sista långa samtal glömmer jag inte. Vi var på bröllopsfest för makarna Ölmebo. Vi satt bredvid varandra vid bordet och senare när själva partyt började gick vi iväg för oss själva och pratade vid sidan av huset. Vi pratade mycket om saknad efter våran vän Bosse och hur du kände för allt det. Hur min mamma betydde så oerhört mycket för dig och att du inte förstod att jag var singel då och hoppades att jag snart skulle hitta någon. And I did. Med våra öl i handen och ciggen i andra satt vi där, ensamma och delade det tunga.
I fredagskväll satt jag och Icka på Gräsbergs balkong och pratade så gott om dig Lulle och i våran då ovisshet blev du mördad. Det kryper i mig bara tanken på det. Du hade humor, ibland riktigt grov men jag är ju likadan. Minnen suddas inte ut, de bevaras och mest av allt kommer jag sakna ditt skratt!!!
Skåla med Bosse däruppe...och ta det lugnt med alla vackra änglar ;)
Saknad och innerligt älskat av många <3
//JessicA
Ja det är fruktansvärt :(
Finner inte de rätta orden för hur det känns..han är extremt saknad! och älskad
massa kramar